Sonen ringde idag till min mobil. Ett samtal jag absolut inte vill ha. Då lilla syster M har skadat foten och ev är av. Hör hur M gråter hysteriskt i bakgrunden och hur allvarlig A låter i telefonen. Jag kommer så fort jag kan, säger jag. Ringer maken direkt och meddelar all info, som tycker att farfar kan hämta upp henne och köra in henne till oss. Vi är ju ändå i stan! jag jobbar ju intill sjukhuset. Känner att jag vill helst åka hem, trösta henne nu på en gång. Inte vänta här vid sjukhuset, inte veta hur det ser ut och vad jag kommer att få se när hon kommer in.
Farfar vill inte köra henne! Tar inte så långt tid att köra hem, men denna resa kändes som en evighet ändå. Maken svänger förbi skolan och plockar upp den yngsta. Så hon också är hemma ifall vi behöver åka in. Får då meddelande även om att foten inte är av, utan det gäller 2 st tår som pekar åt fel håll. Känns inte ett dugg bättre med den informationen, då jag vet att dom inte gör något åt tår. Utan pekar dom åt fel håll/ brutna. Rättar man bara till dom och sedan får tiden ha sin gång.
Hemma sitter M i vardagsrummet, gråter och är så skakig. Håller sig om foten och man ser en del blod. Bägge mitten tårnas naglar är spruckna. Tårn närmast lilltån är mest svullen och riktigt blå. Den pekar inte åt fel håll, tack och lov. Men det kan ev vara bruten ändå. Ringer 1177. som inte vill att vi åker in, utan ger oss råd att ge henne alvedon för smärtan och håller foten i högläge. Skulle tårn bli blåsvart måste vi åka in direkt. Vet inte jag, känns som att att ett besök hos ortopedakuten hade varit bättre. Än att ge det gamla vanliga alvedon svaret. *suck*
Blir ingen skolan för henne imorgon i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar