Försäljning

Bild från delikatesskungen.se

M spelar fotboll och vi har fått i uppdrag att sälja lite kläder via Newbody Katalog. Då laget ska vara med i en cup och på så sätt finansiera denna via försäljningen. Inge jättesumma direkt, men de som blir över går ju direkt till lagets kassa. Där dom då ser till att det kan bli ev flera cuper eller utbildning som kommer till tjejernas lag till förfogan. 

Dessutom så ska dom även via klassen få ihop pengar till klassresa och säljer då via delikatesskungen. Har ju ganska tur att ha arbetskollegor vars barn är lite äldre, inte säljer sånt längre. Dock så vet alla vad det är, så katalogen med kläderna var varmt välkommet. Rasslade till ordentligt och likväl med den andra katalogen också. Är riktigt nöjd att jag har lyckats fixa, i alla fall den önskade kvoten, på så pass kort tid. Har massor att stå i med jobbet och massa annat att jag egentligen inte vill ha något mer på axlarna just nu.

Men det är ju bra grejor och dom tjänar en ganska bra slant på det också. Speciellt kläderna, dom har vi köpt förut och vet att dom håller bra kvalite på de mesta. Köpte förut av Ullmax som också är bra, men ingen säljer sånt just nu tyvärr.

Bild från newbody.se

Nytt försök - lyckat försök

Igår bestämde vi oss för att göra ett nytt försök. Och vet ni det lyckades, även om hon är väldigt blyg M så vart det en super bra dag ändå. Vi kom dit strax innan den första lektionens start. Och klassens reaktion var så härligt, när dom såg oss komma. Alla vinkade glatt åt M och mig. Alla sprang in i klassrummet och stängde dörren. Dom gjorde något det såg vi men inte riktigt vad. En tjej kom ut och fråga hur M stavade sitt namn om det var med j eller y. J svarade M väldigt försiktigt, tjejen tackade och rusade in i klassrummet.

Strax stod klassläraren där, hälsade oss varmt välkomna och berättade att klassen hade blivit eld och lågor igår när dom fick veta att vi skulle ev komma idag igen. Han öppnade klassrummet och strålade av glädje. Ja du M jag tror dessa barn verkligen gillar dig! Vi gick in och på tavlan stod det med stora bokstäver.

VÄLKOMMEN M 

TILL 4:A´s KLASS <3

En bänk flyttades snabbt intill tjejgängets hörna och vi slog oss ner. Vi hängde med på första lektionen som var SV, där M fick papper och penna och skriva en berättelse. Fanns lite ämnen man kunde välja på. M började skriva lite lätt. Läraren tittade förbi ibland och check läste vad hon hade skrivit. Påpekade något ord som var felstavat och berömde M för sin skrift och sin historia.

Första rasten flockades tjejerna omkring oss och ville veta vad M brukar göra på sin rast? Kom överäns om en lek dom brukade köra och vi skulle titta på, ev delta om M så kände för det. Under nästa lektion lämnade tjejerna in en önskeritning var M skulle sitta och med vilka. Inget snack om att dessa tjejer verkligen ville ha M i gänget, även om hon är blyg. Nästa rast efter lunchen gick vi in och satt oss, var så kallt ute och tjejerna hängde på. Pratade med M och frågade en massa nyfikna frågor. Har du syskon?, husdjur? vart bor du? åker du buss till skolan och vilken kommer du med då? osv. M svarade fortfarande försiktigt, på pekade för tjejerna att M är en blyg person till början. Men det släpper när ni väl lär känna henne och hon er. Ge henne lite tid bara. Inga problem, visa berättade att dom också var blyga av sig ibland och förstod hur hon kände sig.

När dagen var slut så gick vi sakta tillbaka till bilen, M var så nöjd. Den här klassen var toppen, här skulle hon kunna få arbetsro och samtidigt ha bra kompisar. Medveten om att hon skulle på ett födelsedagsparty ikväll hos en klasskamrat, som hon egentligen inte ville gå på. Men skulle ändå och men absolut inte sova över hos som alla andra ska.

När det förflutna kommer ikapp

Ikväll satte jag mig ner och pratade med min son, frågade hur han egentligen mådde. Har misstänkt att allt inte stämmer omkring honom i skolan. Och när han berättar det jag själv upplevde i skolan är det riktigt jobbigt. Att veta att han inte har några vänner alls i skolan att vara med, umgås med efter skolan känns hårt i mitt hjärta. Min son som är så hjärtlig och snäll har haft viss problem med kompisar som utnyttjar hans snällhet.

Han är den som ringer alla för att fråga om dom kan göra något, oftast är alla redan upptagna, eller så säger dom att de ska ringa senare men inte gör så. Att få veta dagen efter eller på måndagen i skolan att alla har umgåtts utan honom skrattar och kul, är så jäkla jobbigt. Jag vet för har varit där i precis samma situation. vet hur det känns när alla försvinner ut på rast, går och gömmer sig för mig. Och kommer in sedan skrattande....

Hur man står där till sist vid varje grupp indelning oavsett om det var skolarbete eller jympa. Och att få uppleva samma smärta fast via sitt ena barn är så jobbigt. Hur man försökte att passa in oavsett om det var mitt riktigt jag eller inte. Men Nej jag passade inte in, jag blev klassen s hack kyckling. Tills det började en ny tjej i klassen. Eller rättare sagt hon gick i våran parell klass. Vi två hängde ihop och det var riktigt skönt att ha någon. Minns så väl den känslan när hon kom till oss och vi gick och åt lunch tillsammans.

Jag mailade hans klassförståndare om min misstanke och min bekräftelse. Som svarade att hon också hade sett något, frågat men han ville inte riktigt svara henne. Så jag hoppas nu av hela mitt hjärta att det kanske händer något nu. För min sons skull. Frågan är om det skulle hjälpa att byta klass, med tanke på vad han har i ryggsäcken sin så kanske det inte hjälper. Dock vart han ju riktigt besviken att hamna i denna klass redan från början.

Hoppet är det sista som lämnar ens kropp och sinne!

Idag struntade vi alla MÅSTEN!

från wikipedia

En härligt dag idag har vi haft. Solen sken så där varmt och skönt när man stod i lä. Idag så struntade vi i alla måsten! alla barnens träningar och allt runt omkring och gick ut för att städa i ordning boden och trädgården. Sånt som har legat över mig via tanke att av sätta tid för att fixa. Barnen har varit sugna på att plocka fram sina cyklar och då ska man självklart ha sin hjälm också. Som då ligger någonstans i boden!

Så i morse när mini skulle iväg till en kompis och ville ha cykeln med sig. Vi hittade inte hjälmen och inte cykelpumpen. Hon vart så besviken men accepterade faktum och åkte glatt ändå. Fast där och då skar det i mitt hjärta. *NEJ!!* Idag struntar vi alla måsten! Sagt och gjort, vi gick ut till boden och började röja ut allt. Jag ordnade en hyllsida åt mitt växthus grejor och poolen. Sen orkade jag inte mer.

Maken har samlat allt sitt spara grejor i olika burkar, hinkar, lådor och kassar! Så jag lätt honom stå där och grej ifred. Och hoppas på att han slänger allt vi verkligen inte behöver och mycket till. Själv tog jag min sekatör liten som stor och gav mig på fläder. Som har blivit en enorm stor buske och spretar åt alla håll. Har tänkt länge på att klippa ner, men aldrig kommit dit. Men idag fimpade jag ner den till halva sin storlek. Riktigt skönt.

Sen tog jag mig an våra äppelträd, svartvinbärsbusken och till slut gav jag mig på klematisen vid altanen. Den har jag titta på så länge, tänkt fimpa ner den ordentligt men tänkt näää, de behövs väl inte. Men den har gjort altan golvet sunkigt, väggen riktigt smutsig och dåligt med ljus insläpp till fönstret bredvid. Googlade på ordentligt och kom fram till att man ska egntligen klippa ner den varje tidig vår till ca 30 cm. För att slippa dessa tjocka trälikande stammar som jag har nu. Om den dör nu får jag väl sätta dit en ny, tänkte jag innan jag började klippa.

Synd att det blåste lite för mycket i dag. Hade lätt kunnat fixa en lagom stor brasa för att få bort allt dagens skärp som kom ifrån dessa buskar och träd. Men kanske till nästa helg. Tanke om att ev elda av det gamla gräsmatte gräset ligger där också, fast då måste det vara mer vindstilla än det var idag. Härligt det är att äntligen kunna gå ut utan att nästan frys ihjäl och höra barnen leka, cykla, stoja och stimma. Dessutom räddade jag en jätte bamsig humla ur växthusets insida. Ett starkt vårtecken är det att få se dom i fart igen.
*HURRA*

Bi och humle bo kanske vore något.

Mellofinal!!!!

Imorgon är det MELLO FINAL!!! och jag har ju självklart lyssnat på alla final bidragen. Dock så tror jag att det står mellan 2 st. Måns och Mariette, bägges bidrag är utav den bästa kvalite. Både skulle stå sig riktigt bra i Eurovision Song Contest. Men jag hoppas nog mest på Mariette, den låten lyfter hela mitt hjärta. Sen hörde jag ryktas om att Juryn skulle få mera att säga till om, vilket vore helt fantastiskt. Då de svenska folket verkar helt lost i musik och kvalite. 

Ny bok i mina händerna.

Har länge velat läst denna bok och funderat på att lånat den via bibblan. Men den är omåttligt poppis och väntetiden ganska lång. Men min mamma hade köpt in den som pocketbok och jag fick första tjing på att läsa den. Jihioooo låg här hemma och väntade på mig när jag kom hem ifrån jobbet. Vet ju vad den redan handlar om, har sett den på teatern med fd arbetskollegor. 

En bok jag vill ska läsas av mina tjejer, när dom blir så pass stora att dom förstår vad det handlar om. En bok som jag önskar rekommenderas ut i klassrummen av lärare till tonårstjejer. En bok man ska ha med sig i ryggen, i åtanken att det finns riktigt ondska utan husknuten.

Såg i unt att ett nytt fall där en liten pojke försöktes luras in i en bil av okänd/a personer. Så hemskt man kan ju undra vad dessa människor ska göra med barnet? Samtidigt som jag blir så arg och upprörd av nyheten och önskade att man fanns där och kunde nita dom direkt på plats. Tala om att ge fan i våran framtid, för det alla våra barn är!

Stanna över lunchen.

I veckan som har varit har vi varit och titta på en annan skola åt M. Känner sig inte direkt hemma i sin ursprungsklass längre, vill gärna gå vidare nu. Klassen i sig är väldigt söta, liten klass på landet. Men otroligt stökig! Och då gäller det inte bara killarna utav även de få tjejer som finns. När man kommer hem med lätt huvudvärk och är vresig, emot sina syskon, föräldrar och husdjur. Ja då har det ev gått lite för långt. 

Så jag ringde en rektor på en skola och berättade mitt problem och att vi ville komma och hälsa på lite grann i en av klasserna där. Nu gick allting så fort, men vi var mer än välkommen dit en dag i veckan, för att titta och hälsa på lite. Tyvärr så samföll det med nuvarandes klass närvarade på samma skola. Och M var nervös och aningens stressad av att vara på besök. Dels för att träffa ev nya klasskamrater men även för att stöta på den gamla. Och när man är blyg och väldigt osäker så blir detta ett enormt problem.

Tänkte vi skulle ha stannat över lunchen och ge henne lite tid att bekanta sig med denna klass. Men med tanke på hur hon mådde stannade vi bara 1 lektion. Lite snörpligt måste jag säga. Men för M var det bra. Vi tog lunch på ett pizza hak inte långt ifrån, åt lunch och pratade lite om stunden. Drog iväg till lite klädes butiker och shoppade lite. Men på vägen hem så ångrade hon sig! Hon önskade att hon hade modet och att vi hade stannat över lunchen. Så hon hade fått lite mera tid och bekanta sig med framför allt tjejerna i klassen.

Jag själv som förälder önskade att jag hade stått på mig och inte känt hennes flyktkänsla så kraftigt. Utan stått bredvid henne med stadiga ben på marken och bara visat att jag fanns där och hon behövde inte känna oro. Men det är så svårt att vara en sådan person när enes hjärta sitter där med nästan tårar i ögonen och letar efter utgången.

Tanken som räknas!

Här om dagen kom min fina son hem med något han har gjort på slöjden till mig. Blev så glad över denna skylt, då det är mitt förflutna som jag inte har tid för just nu. För er som inte vet vad detta är kan jag berätta, att den påminner om  Zeldas sköld (tvspel - nintendo).

Jag är en riktigt Zelda nörd, har alla spel och konsoler som finns, dock har jag inte haft tid på länge att plöja dessa igen. När barnen var små, ibland när dom var sjuka satt jag och spelade med dom bredvid  mig sovandes i famnen på en madrass. Men nu hinns det inte med. För mig så är spelandet ibland ett slags balsam för min själ. En tid då jag inte behöver tänka på allt omkring mig utan bara få slumra iväg på äventyr någon annanstans.

Funderar på om denna fina skylt ska få hängas upp på väggen där uppe. Har ju saknat lite tavlor osv där. Hmm kanske det, ska bara hitta den rätta platsen först.

Felklippning *bra att ha hemma tips*

Igår skulle jag passa på och klippa dom lustiga marsvinens klor medans sonen gjorde rent deras bur. Men dom kan ju inte hålla sig stilla så utan med avsikt klippte jag ena så den började blöda. *gagaaaaaa* Tur att vi har blodstillande pulver, för jösses vad dom kan blöda dessa små.

Har gjort detta misstag ett par gånger nu så jag är rätt säker på hur man inte ska göra. Men efter som det är djur och inte går att styra så går det helt åt skogen ibland. *suck* Blir lika rädd varje gång det sker, skit nojig och springer efter burken hysteriskt. Minns fortfarande första gången jag klippte tokigt. Sonen skrek att jag har mördat hans marsvin. Gud vad jag försökte få detta djur vara still så att den inte skrapade upp och blödde vidare. Samtidigt trösta 3 stackars barn som såg begravning framför sig.

Med en otröstlig son som grät sig till söms, åkte jag in i akutläge till Ultuna för att få hjälp på sen kvällen. Vilka hjältar, dom stoppade på lite blodstoppande pulver och vips slutade blodet droppa. Snacka om att jag kände mig snopen på hur fort det gick. Kostade gratis dessutom, jag som hade räknat 1000 lapparna på vägen in. Fick namn på burken, tackade och bockade och grät mig hela vägen hem av glädje tårar.

Idag så vet jag *exakt* var denna lilla burk står. Är min räddare i nöden. Bra att ha grej kan jag lova.

Färdigt!! nja nästan i alla fall.

Då så är duschen äntligen igång. Dock så kör vi med skarvsladd tills elektrikern tittar förbi nästa gång och fixar den också. Känns inte alls konstig att ha en skarvsladd i badrummet. *hahhaaah* Börjar nästa vara våran image *typ* Men det ska verkligen bli superskönt att få den färdig. Så badrummet är komplett och fungerande. Undrar vem som inviger den först?

Nu ska jag bara hitta handdukshängare och lite mera växter, sen är vi totalt färdiga.