Jag är en riktigt oturs nisse, maken tycker dock det kan vara väldigt underhållande när hans fru står på huvudet ibland. Men denna gång gick det riktigt illa ut, för mig.
Skulle prova åka dessa på Leksand, gick bra första varvet men på väg in på det andra så tappade jag koncentrationen och kraschade ner i asfalten. Att ramla ner i baken var ingen fara, men jag råkade ta emot mig med min vänstra arm. Och skadade mig ordentligt, pga av detta. Jag skrapade upp hela armbågen, tyvärr. Trodde nästan för ett tag att armen var bruten, men efter som jag kunde röra fingrar ordentligt, så gjorde jag ingen åtgärd åt min onda vänster arm.
Dock så vart hela dagen väldigt jobbigt, armen värkte så fort jag rörde den. Och fick mig att känna mig väldigt handikappad i vissa lägen. Som när A & M paddla kanot & A lämnar sin rädda syster själv och klättrar upp i ett nät mitt i vatten banan. Hur man då som förälder få be om hjälp av andra att putta sin dotter åt land sidan. Så hon sedan kan ta en trampbåt istället för att rädda storebror som håller på att plumsa ordentligt.
Själv står jag vid kanten med en arm som krampar i smärta & se sina barn i knipa. Och man då är fullt omöjligt kapabel till att hjälpa till. Maken & E åkte precis då i linbana över vattnet. Tur att det finns folk som kan hjälpa en och på pekar att man behöver nog läkarvård i alla fall. Och jag kunde inte annat än att hålla med, så det var bara att bege sig ner till sjukstugan och få armen undersökt & om lindad.
Men fy så otäckt! Och besvärligt!
SvaraRadera