egentligen ser ut som den gör. Jag blir mer och mer förvånad hur inskränkta vissa människor är omkring mig. Och tycker det är både fascinerade men även skrämmande tankar & åsikter dem kommer med. Så fort det kommer till någon form av grej man ska göra ihop, tycker alla att det ska bli så "kul/roligt". Men ingen vill vara med och ordna allting runt omkring. Men alla vill säga sitt och vart , när, hur & var. Många förväntar sig att några personer ska ta tag i detta och ro hela lasset i hamn. När det kommer sedan till aktiviteten så får den inte kosta för mycket men samtidigt så ska den vara innehålls rikt, mycket att välja på osv.
Sedan kommer transporten, då vill nästan ingen köra, men alla vill åka med. Sen ska det tackar för en trevlig kväll och så hoppas man på att samma människor fixar detta igen. Bara man själv slipper engagera sig då också. Man vill alltså äta hela kakan men samtidigt ha den kvar. Typiskt svenskt.
Just nu har vi en sådan här diskussion i en av mina barns klass. Och jag tycker det är så tråkigt. Man ser och förstår bättre nu varför vissa barn är som dem är.Det pratas om ersättning för förlorad arbetsinkomst för att åka med som förälder, bensin pengar. Orättvisa varför dem föräldrarna få följa med och inte jag. Varför ska vi låta dessa betala för våra, då anses ju vi som fattiga osv. Hela utflyktens fokus ligger inte på att barnen ska ha kul utan på att föräldrarna ska ha de bästa för pengarna och då ska det inte kosta någonting alls helst. *konstigt*
Jag kan förstå viss avundsjukan emot andras ekonomi, men du har ju DITT eget ansvar om du inte är nöjd själv eller hur?. Alla kan inte jobba som VD eller chef, många vill inte och då valt en annat jobb med en annan lön. Alla har olika förutsättningar att bidra med pengar men man kanske kan bidra med annat istället. Eller varför inte ta emot en generös gåva från dem som vill ställa upp och svälj din stolthet om så tillfället ges. Fattar inte varför det skall vara så svårt.
Visst vi har aldrig levt på marginalen i vårat hus, vissa månader kan de bli lite knapert om något stort inträffar. Men aldrig i lång period. Då vi hade det som jobbigast fick vi hjälp ekonomiskt av en nära person. Som vi tog emot med stor tacksamhet. Vi behövde aldrig betala tillbaka dessa pengar men vi visade vår uppskattning på många andra sätt tillbaka. Och det uppskattades ifrån denna person väldigt mycket.
Det är egentligen inte så konstigt att världen ser ut som den gör idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar