Mini har alltid haft det jobbigt om nätterna den senaste tiden, med många mardrömmar titt som tätt. Sedan kattens ankomst i huset har hon sovit gott i stort sett nästan varje natt. Men nu finns han ju inte längre. Och det märkt. Nu har vi haft återigen ett par stökiga kvällar och nätter i följd med mardrömmar och annat. Och det sliter riktigt hårt i hjärtat mitt att veta att hennes trygghet är bort.
Frågan är hur vi ska råda bot på denna otryggheten. Går ju inte att ersätta honom alls. Visst kan man önska att han finns vid hennes sida fortfarande fast då på andra sida. Men undrar om hon skulle känna det? Jag vet ju att hon kan se dom på andra sida ibland. Vet att hon är mottaglig. Det är vi alla i denna familj men mini speciellt.
Självklart är hon alltid välkommen in till mig/oss när det är jobbigt. Vilket hon alltid gör, tassar in om nätterna och kryper försiktigt ner bredvid mig under täcket. Trångt men mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar