Dagen D

som jag har väntat på, med både nervositet och av att äntligen få svar. Men jag har sovit ursligt dåligt i natt. Kallsvettas och haft nästan ångest. Inte för att utföra själva grejen men för svaret som kommer efter åt. Jag hoppas på bra svar och att allt ser oki ut. Och att dom ev vet eller hittat en lösning på problemet. När jag låg där så var jag helt tom, brukar ju ha en viss aning, en sådan där känsla man bara har ibland i kroppen. Men inte nu, nu var jag helt tom och inget efteråt heller. Vilket är väldigt märkligt. 

Skulle få mina svar i början på nästa vecka sa läkaren. Fast helst hade jag velat suttit där inne och sett mina egna plåtar. Fått en genom gång på vad man ser och ett ev förhands besked. För visst är jag nyfiken hur det ser ut och speciellt när det är min hjärna. Som dom ska titta på i olika skikt, fram och tillbaka. Men sånt finns ju inte tid till inom vården, tyvärr.

Får ju inte fota där men jag har hittat en bild på nätet eller rättare sagt ifrån dagens medicin. Känns alltid tråkigt när man inte kan lägga till en bild i varje blogg inlägg. Men just där och då var det inte läge att slita fram kameran.