Besviken kille

I går kväll när jag precis kommit innan för dörren nästan. Så möts av en tyst hus, alla barnen sover? nä inte direkt alla A är fortfarande vaken. Får se hans nya klassval och förstår direkt att något är fel. Så jag går upp för att kolla om han fortfarande är vaken. Han brukar alltid vänta tills jag har kommit hem innan han somnar för kvällen. Väl uppe möts jag av en tårögd gosse som inte riktigt vill gråta inför mamma sin.

Men jag förstår honom, jag har sett hans nya klasslista så vi sätter oss i sängen för att prata. Lyssnar och disskuterar han känslor. Han är JÄTTE besviken på sin nya klass. Mest är det för att han inte fick med sig någon av dom 4 han hade valt som kompis ifrån klassen. Och jag förstår honom, dom han fick med umgås han ju inte alls med. Sen berättar han om sin första tanke att inte någon av dom andra har valt honom och jag har svårt att själv hålla tårarna inne.

Han var så stark och modig som gick helt själv ifrån sina klasskamrater ett helt år innan, men han måste gå för att han skulle må bra. Han har haft ett jättetufft år med att skaffa nya vänner och att acklimatisera sig i den nya klassen. Men han grejade detta och blev en helt annan kille. Han har mått riktigt bra nu de sista året, han har blommat ut ordentligt.

Och så får man detta dråpslag i ansiktet. Värsta är att jag  måste börja om igen mamma säger han. Jag undrar om jag ska ta upp detta med rektorn och se till att dom ändrar men det vill han inte. Tänk om ingen annan har valt mig som kompis mamma. Kramar om och säger att den som inte vill ha honom som kompis missar en fantastiskt vän. Vi säger godnatt.

ÅÅ vad jobbigt det är att ha dom ordet i huvudet. Minns min egna barndom i dessa ord, hur gärna man ville duga till och hitta en bästa kompis som ville vad med en. Blev en tung natt med många tankar och tårar.