För ca 2 veckor sedan fick vi reda på mitt jobb att det skulle bli rejäla för ändringar med vårat schema. Jag brukar inte ta ut någon negativ tanke i detta, men med tanke på de vi fick höra så är det inge vidare alls i för ändrings väg. Så denna arbetsvecka har varit riktigt tung. Dels för att vi fortfarande gör uppdateringar på jobbet men även försöker lösa våran ev kommande arbetssituation. Sen har vi många sjuka arbetskollegor just nu och samtidigt ett högt arbetstempo gör ju inte allt lättare heller. Vi håller oss med nöd och näppe flytande just nu.
Jag är trött i huvudet/kroppen och känner mig irriterad samt så har jag börjat sova dåligt också. Önskade att allt kunde vara slut där men en massa strul hemma och runt omkring oss som även snor en massa energi av mig, gör ju inte saken bättre heller.
Saknar min bästa vän som jag kunde anförtror mig vad som helts till. Vi behövde aldrig säga någonting, vi bara förstod varandra ändå. Sådana som den hittar man inte så lätt längre, tyvärr. Och jag orkar inte heller bli mera besviken. Även om det är jobbigt att vara ensam.
Nya tankar om att ev börja plugga annat, men frågan är just jobb. Jag har 3 barn och ett hus att försörja och skulle aldrig hel hjärtat lägga hela ansvaret på maken min. Han jobbar sig trött nu också, börjar känna sig sliten efter sitt jobb byte. Nu är han chef, men jobbar inte så nära hemmet längre och pendligen sliter både på honom och våra barn rejält.
Längtar efter våran julledighet, och hoppas på att posetiva vindar kommer inom kort åt vårat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar