I mitt nästa liv....

Då önskar jag att få leva som våran katt. Han är världens mysigaste kisse, med helt klart klös i klorna. Han bestämmer hur, när & var man får umgås med honom. Passar det inte herrn så går han helt enkelt iväg. Och lyssnar man inte, JA då är det något man får vetskap av ganska fort att man är icke välkommen. Vilket är jättebra barnen har stor respekt för honom och hans behov av space.

Fast ibland önskar jag att han kunde släppa sin gard och komma mysa med oss i någons knä. Men han är en ungdom och lite sjövilt, så vid äldre dar kanske han vänder. Det får framtiden helt enkelt utvisa.