Idag har jag upplevt något STORT.

Badat på simhallen idag, något som mina 3 barn fullkomligt älskar. Jag tycker inte om att bada för att jag mest fryser hela tiden. Men jag sitter gärna på kanten i mina badkläder beredd att dyka i om någon av dem behöver hjälp. Dock så har våran största tjej hamnat under vattnet som liten och detta gav resultat i vattenrädsla. Vi har jobbat jättemycket med henne på olika plan under de senaste 2 åren, nu börjar resultaten visa sig ordentligt.

 När hon skulle börja i förskoleklass började vi lägga en högre växel på hennes vatten rädsla än innan. Då dom åker iväg och badar med hela klassen dit som tätt. Och då är det inte roligt som 6 åring att behöva sitta på kanten och titta på sina klasskamrater när dem har kul. Och samtidigt önska att hon verkligen vågade gå i själv. Hennes lärare och gympa lärare tvingade i henne första gången och hon låste sig bara mera. Vilket gjorde mig så arg, att man inte förstår bättre är för mig ett under. Hon blev hysteriskt av att veta att hon måste ev gå ner i vattnet. Hon kunde inte ens gå ner med fötterna. Visst var det enkelt för mig att åka och bada utomhus om somrarna när jag bara behövde ha koll på 2 av 3 barnen. Då hon satt bara vid stranden kanten och grävde i sanden. Men det var inget som kändes bra i ens mamma hjärta.

Vi började med att köpa en rund pool som står ovan på marken som var 90 cm hög. Där fick jag långsamt jobba med henne att först sitta på stegen med fötterna i vattnet. Spelade ingen roll att bästa kompisarna badade i poolen från första början, hon kunde inte gå i. Tillslut löft min make ner henne i poolen och lät henne sitta i hans knä för att få ner henne helt. Hon var så rädd och hade jätte ångest, men vi måste ju hjälpa henne över tröskeln. Sen tog vi små steg hela tiden och tillslut kunde hon gå runt i poolen själv utan andra barns närvaro.

Att få vatten i ansikte eller tvätta håret har alltid varit ett av våra stora problem att tackla under denna resas gång. Det är nog där problemet ligger hos henne igentligen. Men hon fick panik och vet inte riktigt hur hon ska bemöta detta alls. Och då hoppar hon gärna över att bada eller duscha helt. Så hennes dusch turer inne har varit en kamp mellan liv och död nästan. Grannarna måste ju ha trott att vi slog henne varje sön, tis och torsdagar, för hon skrek och hade sådan panik.

Nu i somras badade hon för fullt tillsammans med sina bästa kompisar. Hon var den som gärna hoppade i och stannade kvar väldigt länge.

Idag på badhuset så tränade hon att hoppa ifrån kanten, något som har varit jätte jobbigt. Men som nu är de mest roligaste hon vet. Under ett sådant hopp gjorde hon kanonkulan och hamnade med hela kroppen under vattnet. Allt gick så fort och även fast jag satt bredvid henne så hann hon komma upp innan jag var framme vid henne. Så super glad hon var, hon lyckades att inte få panik under vattnet utan ställer sig upp på benen bara och skakar bara av vattnet från ansiktet. Det är ett STORT STEG i rätt riktning för henne.

Jag är så stolt att få vara med vid hennes sida och dela denna stora grej.