Min lilla blå, är trasig. I måndags morse skulle jag iväg tidigt, först av alla dessutom till jobbet. Kallt och passade på att starta bilen innan, så den skulle vara mer skrap vänlig. Men när jag vred om nyckel i tändningslåset så lät hela bilen konstigt. Gick in och berättade på en gång för maken vad jag hörde och upplevde. Nu är ju tyvärr min make av sådan kvalite att jag är bara inbilsk när det kommer till min bil. Jag hör dvs allt och absolut ingenting & tror att alltid att det är mega fel på den.
Men han öppnade dörren och lyssnade i alla fall på den, trots vis onödigt kommentar. Inget fel löd ordet. Visst jag packade ihop mina jobbsaker och gav mig iväg. När jag backade bilen la den av, men min tanke var först att jag gasade för lite. *typ* Men när jag står vid våran utfart så lägger bilen bara AV. Inser fort att detta går inte. Så jag backar upp den igen med 2 st omstarter och går in i huset igen.
Meddelar att det VERKLIGEN är FEL på min bil den dör så fort jag gasar och jag vägrar åka så. Han drar på sig sina byxor suckar *stort* och hög tydligt, men går ut. Kommer in och konstaterar att JAG har väldigt RÄTT.
Tur att vi kan samåka som vi gör när jag jobbar sådana arbetstider, visserligen kommer vi båda lite senare till jobbet då. Men vi kommer ju i alla fall dit. Och vi spara in på bensin, pengar och bidrar till bättre miljö. Sånt är ju bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar